Delar av livet i bilder

   Kolhydratuppladdningen har börjat…

  Även dockan får mjölk❤️

  Mormormys vid Marsjön

  Sååå stolt storasyster💞

  Gammelmormor 94 år & Nilla 4 veckor❤️❤️ 

  Myyys säger Lilly! Och mera mys i livet skulle alla må gott av…

  Utflyker ska de va! Perfekt sysselsättning när pappan är ute och tränar/jobbar. 

  

Äppelmostillverkning hemma hos pappa/morfar! 

  

Kompistime! Frågan är om Nilla alltid kommer att få vara med storasyster och hennes kompisar… 
   

Till slut fick även morbror träffa Nilla❤️

 

Sämre ställe har jag ammat på…

Saknas gör de bilder på de vakna nätterna, på tvätthögen, på den såriga bröstvårtan, på den storasyster som tröttnat på att höra SNART!, på den snabblagade maten, på vagnparken i hallen, på alla bajsblöjor, på den misslyckade nattningen, på alla leksaker i hela huset och på den trötta mamman… 

…men en dag ska ni få ta del av fler delar av vår vardag😉 

Nu kallar livet! Vi hörs! / Anna 

Bra test

Äntligen var det dags för en rullskidtävling igen och denna gång Bessemerrullen på 53 km i Högbo. En tävling som lockade många långloppsåkare och det är alltid bra att få en tävling med nummerlapp på bröstet, det blir alltid lite mer allvar då! Tempot var väldigt varierande med många ryck av framförallt Rikard Tynell och däremellan lugnt tempo då det var svårt för någon att komma loss från klungan på ca 10 man. Loppet gick i fin terräng runt området i Högbo och vidare till Valbo och tillbaka och på slutet var det bara att invänta körning på sista kilometrarna. Jag låg först in på rullskidbanan och ryckte med 500 meter kvar och fick en lucka till mål. Oscar Kardin och Bob Impola var 2:a och 3:a. Skönt att det svarade så bra idag skönt efter allt strul som varit att äntligen kunna köra för fullt igen! 
För övrigt är det fullt upp hemma och några nätter med lite sämre sömn. Det är ju så nya vardagen som tvåbarnsförälder ser ut innan vi kommer in i det. Men annars är det så mysigt och Lilly är en mycket stolt storasyster! I hallen står nu inte mindre än tre barnvagnar…! och saker och ting tar lite längre tid och måste planeras. 

Träningen går förvånansvärt bra trots allt och jag har nu även börjat lära mig hur foten fungerar. Oftast kan jag gå på för fullt en dag för att nästa få avlasta med paddling eller cykel. Nästa läger för mig blir Val Senales och glaciärskidåkning i oktober. Fram tills dess blir jag på hemmaplan och står därmed över lägret de andra kör på Mallorca. Så i år blir det ingen cykeltur på Mallis som ska sätta stopp 😀


Jens

Ett till litet mirakel

Som Jens redan avslöjat, kom det en till liten kulla till oss för två veckor sedan. Allt gick väldigt bra, men lite väl snabbt mot slutet…  Som tur var avstod Jens lägret och befann sig på hemmaplan denna dag, bättre stöd kunde jag inte fått. Att det blev en till flicka var inget oväntat, har ju insett att skidåkare nästan bara får flickor… Södergren, Olsson, Hellner, Jerry och Laila, Bryntesson, Teodor och Sanna, Rydkvist… Undra vad det beror på??? Bara flickor som överlever den tuffa träningen😜

 Vi valde att åka hem redan dagen efter och jag måste säga att det ögonblicket, då Lilly för allra första gången fick träffa sin lillasyster, var obeskrivligt och den bästa present jag kunde drömma om! 

Vet inte hur vi lyckas, med Lilly som fyller år dagen innan julafton och nu Nilla som kom dagen innan min födelsedag…

Har varit en magisk tid sedan dess, vi känner oss så otroligt rika och lyckligt lottade. Att få vakna upp av att Lilly klättrar upp i sängen, överlyckligt ropar ”bebis” och klappar lillasyster på kinden, det är vad jag kallar livet!❤️ 

Sedan finns det såklart en baksida också, med två barn istället för ett tar allt minst dubbelt så lång tid, sömnbristen är ett faktum och jag är tacksam om jag hinner gå på toa om dagarna… Jens påverkas såklart också, men han har varit helt otrolig på att både vara en ansvarstagande pappa och disciplinerad idrottsman. Allt går om man vill! 

Sedan måste jag erkänna att jag redan nu börjar bli lite nervös inför oktoberlägret som väntar… Men det är bara att vänja sig, snart väntar en lång vinter… 

Nu är det slut på lugnet här hemma… Vi hörs! 

Bebismys / Anna  

  Viktigt med fikastopp…  
  SYSKONKÄRLEK  
 Ingen badkruka… 

En ny familjemedlem!

Oj, här händer det saker! Den 31:a augusti fick vi en till dotter då Nilla kom till oss! Vi har alltså nu blivit tvåbarnsföräldrar och försöker att komma in i det nya livet. Än så länge är det fullt upp men det går förvånansvärt smidigt och det är riktigt mysigt. Nilla sover och äter och Lilly är så stolt som storasyster! 

För mig har det inneburit att jag stegrat träningen och kört lite mer fartpass för få livspusslet att gå ihop här hemma. Men formen är på uppåtgående och jag är glad att jag äntligen kan köra några fartpass med ben igen. Jag får fortfarande planera så att jag kan återhämta foten efter en sådan dag, men sakta går det ändå framåt. Efter över 10 månader utan att kunna använda benen i rullskidåkningen är varje framsteg ett stort steg!

Nu är det dags att spela lite fotboll här i vardagsrummet!

Större än Allianslopp

Äntligen har jag haft en period av träning som fungerat bra, foten strular men jag kan ändå åka rullskidor långa pass utan att behöva plocka fram kryckorna resten av dagen! Kunde till och med köra ett fartpass med fäste, dvs att använda benen och diagonala. Detta var första gången sedan oktober! Fick visserligen igen det dagen efter med en haltande fot men detta var ett framsteg. 

Vi går i väntans tider här hemma och när som helst kan det vara dags att dra in till BB. Det känns stort att vi nu ska bli tvåbarnsföräldrar! Men det innebär också att en lång resa till Trollhättan och kanske framförallt hem om det skulle visa sig ske något inte blir av. Så i år får jag inte försvara segern sedan fjolåret men som sagt, det är större saker på gång!

Ambulansfärd 

Så kom dagen då jag som mamma sattes rejält på prov… Och busen Lilly lyckades skapa rejäl oro och påminna oss alla om hur skört livet är… 

Efter frukost begav sig Jens iväg på ett långpass på rullskidorna. Med tanke på att den väntade förlossningen närmar sig berättade han exakt vart han skulle åka och att det ev inte fanns täckning hela sträckan… Vi fick väl komma och hämta upp honom om det var dags. 

Jag och Lilly tog vagnen hem till ”Mommo” där vi precis hann koka kaffe och förbereda för mysfika ute i solen… Då jag gick in för att hämta Lilly som står vid soffbordet med två burkar… Jag ser direkt att det är Trombyl och en annan medicin! Säger att det där är inget hon får leka med! -Blääää, spott och blä!!!! säger Lilly och lipar med tungan som jag ser är vitflagnig… PANIK!!!! Locket sitter på Trombylburken, men det utan barnlås!!! Ropar på mamma som kommer springande! Vad gör vi nu??? Jag ringer 112 och vi försöker lista ut hur många tabletter Lilly lyckats svälja… Räknar till 62 i burken, 100 var det från början… Ringer ”ägaren” som försöker minnas hur länge han tagit dem och vi ser när de blev uthämtade… Konstaterar att det är ett fåtal tabletter som Lilly kan ha fått i sig! 

Men med tanke på Lillys lilla kropp har de hunnit göra en riskbedömning och skickat ambulans. I mitt huvud kan jag lova att många tankar hann passera… Vad skulle nu hända? Varför lämnade jag Lilly utan uppsikt?… 

Försökte ringa Jens, men som befarat, ingen täckning! Mamma erbjöd sig att åka och hämta honom… Han måste ju hinna tro att det är bebis på väg om mamma dyker upp😊

Ambulansen kom och de ville ta med oss till Falun för observation. Blodsockret kunde tydligen påverkas. Blev ett par stick i fingret under färden in. Som skönt nog visade bra värden. Efter en mindre läkarundersökning fick vi beskedet att vi skulle få åka hem igen. Då var Jens redan på väg… till akuten och inte förlossningen… 

Nu sitter vi i bilen på väg hem, ännu mer tacksamma över att ha varandra! En olycka händer så lätt… 

Var rädda om varandra! / Anna  

 

Inkastad i sprintrace

Igår var jag ute på ett långpass hemma då jag fick ett samtal där de behövde ersättare till en rullskidsprint i Trysil. En rolig liten tävling över två heat på en 600 m slinga, 4 och 6 varv i klassisk stil. Mycket publik och en folkfest under sommarskidskolan som pågår där med 200 barn på skidläger. Jag tog mig till final och ett bra startfält med många sprintkanoner. Jag chansade och körde på andra varvet för att försöka få lucka men det var ju bara dumt på den banan. Ett bra pass dock och Myran Steen vann före Thomas och Even Northug. 


För övrigt har jag kommit igång med träningen igen efter att jag åkt på hörselgångsinflammation! Aldrig tidigare haft men det är inget att rekommendera. En enorm smärta och det sattes in antibiotika direkt och jag fick använda alvedon dygnet runt för att stå ut. Men efter fyra dagar då inget hjälpte fick jag åka in akut och få det rensat och en pinne i örat med desinfektion. Då vände det ganska snabbt och har nu blivit bra igen. Så inte något bra flyt i träningen hittills i sommar men det finns tid att jobba på än in mot vintern! 

Jens